Änglavakt...

Mitt liv har idag passerat revy för mina ögon... känner mig otroligt lycklig att vi är oskadda. Dagen började med att jag och dotra skulle kliva upp och fara till Luleå hon går hos en reumatolog där och har haft reumatiska problem sen 10års åldern. Hon fyller snart 18 och är glad för alla tillfällen hon får köra bilen och träna lite långkörning.

Vi for hemifrån solen lyste och vi var glada att vi även kanske skulle hinna shoppa lite denna dag. Jag noterade för henne att det verkade halkigt och hon körde ca.80 km. Vi blev omkörda och det verkade funka bra med väglaget. Mellan Pålsträsk och klövern så hände det man alltid bävar för speciellt med henne som chaufför. Hon fick sladd och väglaget var spårigt och igendrevat med snö, jag försökte att hjälpa henne ratta men efter att hon parerat sladden så slängde bilen tillbaka i högerkanten och vi for av vägen. Vi landade i ett dike med huven före och bilen liggande på sidan så det blev lite krångligt att ta sig ut, jag fick sparka upp dörren halvliggande på min dotter.

När jag klättrat ner från bilen så var det en barnfamilj där som hjälpte oss och larmade SOS. Vi klarade oss helskinnade men dotra var chockad och ledsen. Själv var jag så lugn och skrattade åt eländet, förmodligen mest åt lyckan att vi var oskadda och känner just nu att tårarna bränner vi hade ängla vakt idag. Bara tanken på vad som kunde ha hänt om det gått sämre eller om vi fått möte.

Vi fick skjuts hem med en vänlig älvsbybo som t om visste var vi bodde helt otroligt omtänksam.

Så ett ord på vägen kör försiktigt där ute vi har många gånger värdefull last med oss.. våra barn.

Varje gång vi ser på varann så trillar en tår av tacksamhet, från både mig och dotra.

Ska njuta av min familj i kväll, och tacka vår änglavakt.

Kramis

Lotta